När utsatthetsdata blir straffrätt

Denna preprint analyserar kriminaliseringen av psykiskt våld i svensk rätt utifrån Brås kartläggningar av våld i nära relationer från 2014 och 2024, lagstiftningskedjan från Ds 2022:18 till prop. 2025/26:138, remissvaren, Justitieutskottets betänkande JuU39 och riksdagens beslut. Artikelns huvudargument är att Brå-data inte endast fungerar som empiriskt stöd för ett förstärkt straffrättsligt skydd, utan också öppnar en ny kriminaliseringsyta. När en bred, låg-anmäld och delvis tidigare icke-juridisk utsatthetskategori förs in i brottsbalken förändras relationen mellan empirisk prevalens, moralisk klandervärdhet, juridisk avgränsning och statlig åtalsbarhet. Artikeln introducerar begreppen kriminaliseringsyta och sorteringsbörda för att analysera reformens institutionella konsekvenser. Reformen förstås som både en skyddsreform och en sorteringsreform: den kan synliggöra och stärka skyddet mot upprepade och nedbrytande kontrollmönster, men den kräver samtidigt att rättskedjan kan skilja mellan psykiskt våld, relationskonflikt, reaktivt beteende, strategiska motanmälningar och socialt eller familjerättsligt relevanta konflikter. Särskild uppmärksamhet ägnas åt legalitet, förutsebarhet, allmänt åtal, bevisning, rättskedjans kapacitet, könsasymmetrisk kriminaliseringsmarginal, heder som kollektiviserad kontrollform, ekonomiskt våld, omvändelseförsök och behovet av systematisk uppföljning efter ikraftträdandet den 1 juli 2026. Preprinten är ett oberoende forskningsarbete och har inte genomgått extern sakkunniggranskning. An analytically related English-language article has also been published separately on Zenodo. It is not a direct translation, but develops related arguments in a broader international and conceptual frame.