Vardag i väntan

Artikeln utforskar hur civilsamhällets aktörer möter barn som har upplevt våld i nära relationer och som varit med om familjerättsliga processer rörande vårdnad, boende och umgänge. Med utgångspunkt i sju kvalitativa intervjuer med elva medarbetare inom kvinnojourer, barnrättsorganisationer och juridisk praktik undersöks hur de upplever att barns vardag formas i skärningspunkten mellan familj, civilsamhälle och myndigheter. Studien är etnologiskt orienterad och analyserar deltagarnas beskrivningar av hur barns positioner, handlingsutrymme och känslomässiga erfarenheter ges mening i mötet med civilsamhället. Med stöd i begrepp som temporalitet och liminalitet analyseras utsagor om hur barns liv präglas av väntan, osäkerhet och vardagliga former av styrning. Metodologiskt används etnografiska hyperberättelser, vilket är fiktiva men empiriskt förankrade narrativ, som ett analytiskt och etiskt grepp för att gestalta centrala teman och relationella mönster i materialet. Artikeln bidrar till kulturanalytisk forskning genom att synliggöra civilsamhällets roll som en arena där barns erfarenheter tolkas, omförhandlas och ges betydelse.