Riskstyrning genom biopolitik

I tider när nationens samtida och framtida välstånd sägs vara utsatt för risk hamnar kompensatoriska insatser i relation till barn och deras olika livsomständigheter högt på den politiska agendan med förhoppningar om utjämnande effekter tänkta att leda till ett mer välfungerande samhälle. En konkretisering av denna problematik är ett frekvent uppmärksammande av fritidshemmets kompensatoriska uppdrag, vilket ges allt större tyngdpunkt i exempelvis statliga utredningar och samhällsdebatter. Rektorer med rollen att styra och leda fritidshem tillskrivs ett särskilt ansvar för just de kompensatoriska aspekterna. Med avstamp i detta undersöks i studien hur rektorer iscensätter fritidshemmet med utgångspunkt i dess roll och syfte i relation till barns olika levnadsvillkor. Genom en Foucault-inspirerad analys baserad på rektorers kvalitativa enkätsvar synliggörs en iscensättning av fritidshemmet som ett biopolitiskt förbättrande välfärdsprojekt som syftar till att förädla barn till framtida välfungerande samhällsmedborgare. I detta projekt kan rektorerna betraktas som diskursiva mellanhänder i en biopolitisk styrningsrationalitet. Avslutningsvis förs en diskussion kring det biopolitiskt förbättrande fritidshemmet som en kompensatorisk heterotopi.