The perspectives of patients and their next of kin on Do Not Resuscitate (DNR) decisions. : Literature review

Introduktion: Vid hjärtstopp upphör kroppens cirkulation. Omedelbara insatser med hjärt- och lungräddning (HLR) är avgörande för överlevnad och god prognos. Varje år drabbas cirka 13 000 personer i Sverige av hjärtstopp. HLR är ofta förenat med olika komplikationer. I situationer där vidare behandling inte bedöms meningsfullt kan ett beslut om att avstå HLR aktualiseras. Besluten väcker både etiska och känslomässiga frågor för alla inblandade. Syfte: Syftet var att utforska patienters och närståendes perspektiv på Ej HLR-beslut. Metod: För att besvara syftet användes en beskrivande design i form av en litteraturöversikt baserad på kvalitativa studier som datainsamlingsmetod. Vetenskapliga artiklar hämtades från databasen PubMed som innehåller artiklar om huvudsakligen omvårdnad och medicin. Dataanalysen utfördes enligt den metod som Popenoe et al. (2021) beskrivit. Resultat: Tidpunkten för ett Ej HLR-samtal varierade mellan personerna. Vissa förespråkade tidiga samtal medan patienten har kvar sin kognitiva förmåga medan andra föredrog senare för att undvika negativitet. De önskade respekt, tydlighet och ärlig kommunikation samt kände ett behov av stöd. En del vill fatta beslut om Ej HLR själv medan andra att deras närstående fattade beslutet åt dem. Det sågs som hinder för en naturlig död. Motiveringen till Ej HLR var att inte undvika den naturliga döden, att undvika fysisk lidande och att inte belasta närstående. Samtalet upplevdes som chockerande, men hjälpte även att acceptera döden. Slutsats: När samtalet har anpassats efter patientens och närståendes önskemål har Ej HLR-samtalet upplevts som meningsfullt och bidragande till acceptans inför döden.