Språk som kolonialt arv och dess påverkan på migration

Denna studie syftar till att undersöka sambandet mellan andelen engelsktalande och nettomigration i tidigare brittiska kolonier, med utgångspunkt i postkolonial teori och globaliseringsteori. Syftet är att undersöka om engelskkunskaper fungerar som ett långsiktigt kolonialt arv som fortsätter att forma samtida migrationsmönster. Analysen är begränsad till länder som var under brittiskt styre 1921 och som idag erkänns som suveräna stater, vilket möjliggör en statistiskt grundad tolkning. Studien använder en kvantitativ forskningsdesign. En bivariat korrelationsanalys genomförs först för att bedöma sambandet mellan andelen engelsktalande (första- och andraspråk) och nettomigration som andel av befolkningen. Detta följs av en multipel linjär regressionsanalys som kontrollerar för viktiga ekonomiska och politiska faktorer. Resultaten bidrar till statsvetenskaplig forskning genom att indikera ett positivt och statistiskt signifikant samband mellan andelen engelsktalande och nettomigration. Detta samband förblir robust även när man kontrollerar för alternativa förklaringar, vilket tyder på att språk har ett till viss del oberoende samband med migration.