”Att bära andras bördor” : socialarbetarnas strategier för emotionell hållbarhet i arbetet med utsatta klienter

Syftet med denna studie var att undersöka vilka individuella strategier och organisatoriska stöd som socialarbetare tillämpar för att hantera de emotionella påfrestningar som uppstår i arbete med utsatta personer samt i vilken utsträckning de kan förebygga utbrändhet. De teoretiska utgångspunkterna utgjordes av Lazarus och Folkmans copingteori, Hochschilds teori om känsloarbete samt Job DemandsResources-modellen (JD-R). Studien genomfördes med en kvalitativ metod och hermeneutisk ansats. Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex socialarbetare och analyserades med tematisk analys enligt Braun och Clarkes modell. Resultaten visar att socialarbetarnas arbete präglas av höga emotionella krav i möten med klienter i utsatthet. Empati och medkänsla framträder som centrala drivkrafter i yrkesrollen, men kombineras ofta med känslor av stress, frustration och oro. För att hantera den emotionella belastningen använder socialarbetarna främst ventilering utifrån kollegialt stöd, professionell distans och tydlig gränsdragning mellan arbete och privatliv. Vidare visar resultaten att emotionell hållbarhet i hög grad påverkas av organisatoriska förutsättningar. Kollegialt stöd framstår som den mest betydelsefulla och tillgängliga resursen i det dagliga arbetet, medan formella stödstrukturer upplevs som begränsade. Brister identifieras bland annat begränsad tillgången till handledning, samt möjligheter till återhämtning. Studiens slutsats är att socialarbetares emotionella hållbarhet inte enbart kan förstås som ett individuellt ansvar, utan som ett resultat av samspelet mellan höga emotionella arbetskrav och tillgången till organisatoriska resurser. Studien betonar därför vikten av långsiktiga organisatoriska strukturer som möjliggör reflektion, återhämtning och mer ledarstöd för att främja hållbart socialt arbete över tid.