Globaliseringens säkerhetspolitiska konsekvenser i en värld av förändring

Denna uppsats undersöker hur Europeiska unionens öppenhet har bidragit till säkerhetspolitiska sårbarheter i relationerna till Ryssland och Kina. Med utgångspunkt i globaliseringens ökade ömsesidiga beroenden analyseras hur materiella beroenden kan utvecklas till säkerhetspolitiska risker, samt hur dessa risker språkligt förstås och legitimeras i EU:s policydiskurser. Uppsatsen genomförs som en kvalitativ jämförande fallstudie och bygger på en kombination av en kvalitativ innehållsanalys och diskursanalys av EU:s officiella policydokument. Analysen visar att EU:s energiberoende av Ryssland utgjort en tydlig materiell sårbarhet, där kontrollen över kritiska energiflöden möjliggjort politisk påtryckning. I relationen till Kina identifieras det å andra sidan omfattande strukturella risker relaterade till råvaror, teknologi och kritisk infrastruktur. Dessa sårbarheter formuleras som långsiktiga systemutmaningar snarare än omedelbara hot. Genom att kombinera realistiska och konstruktivistiska perspektiv visar studien att säkerhetspolitiska sårbarheter inte enbart formas av materiella beroenden, utan även av hur hot uppfattas, tolkas och diskursivt konstrueras inom EU.