“Relationships are everything” : – a qualitative study of special educators' work with children placed in foster care

Sammanfattning/Abstract Larsson, Anna och Tran, Marcus. (2025). “Relationen är jätte, jätteviktig” – en kvalitativ studie om specialpedagogers arbete med familjehemsplacerade barns skolgång“Relationships are everything” – a qualitative study of special educators' work with children placed in foster care. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmöuniversitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Studiens ambition är att synliggöra hur specialpedagoger upplever och beskriver sitt arbete med familjehemsplacerade barns skolgång. Studien undersöker hur relationer, förväntningar och samverkan mellan olika aktörer kommer till uttryck i specialpedagogers erfarenheter av samverkan, stödinsatser och pedagogiskt arbete kring familjehemsplacerade barns skolgång. Förhoppningen är att studien kan bringa ökad klarhet i varför arbetet kring familjehemsplacerade barn ibland upplevs som komplext och utmanande. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att belysa aspekter av hur specialpedagoger beskriver sitt arbete med att stärka studieresultaten hos barn placerade i familjehem. Vidare syftar studien till att undersöka hur samverkan mellan skola, socialtjänst och familjehem upplevs och fungerar i praktiken, utifrån specialpedagogers erfarenheter av samverkan kring familjehemsplacerade barns skolgång. Hur beskriver specialpedagoger sina möjligheter och utmaningar i arbetet med att stödja studieresultat hos familjehemsplacerade barn? Hur uttrycker specialpedagoger att samverkan ser ut med andra aktörer, såsom socialtjänst och familjehem, för att främja barnens skolframgång? Teori Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i Bronfenbrenners bioekologiska modell, systemteori samt det relationella perspektivet. Bronfenbrenners modell används för att förstå hur olika nivåer i barnets omgivning påverkar barnets skolgång och utveckling. Systemteorin bidrar med ett helhetsperspektiv där barnets skolgång ses som en del av ett större sammanhang där flera aktörer samspelar. Det relationella perspektivet används för att analysera pedagogiska relationer och samspel i specialpedagogers arbete med familjehemsplacerade barn. Med stöd i begreppen Sam-varo och Sam-verkan synliggörs både det direkta mötet mellan specialpedagog och barn samt samverkan mellan skola, socialtjänst och familjehem, och hur dessa relationella processer påverkar barnets skolgång. Metod För att möjliggöra en fördjupad förståelse av specialpedagogers erfarenheter och perspektiv på familjehemsplacerade barns skolgång har studien genomförts med en kvalitativ forskningsansats. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med nio specialpedagoger, då denna metod möjliggör fördjupade beskrivningar av informanternas erfarenheter, uppfattningar och arbetssätt. Ett målstyrt urval har använts för att inkludera informanter med erfarenhet av arbete med familjehemsplacerade barn. Intervjuerna genomfördes under en avgränsad tidsperiod och analyserades med hjälp av tematisk analys. Studien har genomförts i enlighet med forskningsetiska principer, där informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har beaktats. Resultat Resultatet visar att relationellt arbete är centralt i arbetet med familjehemsplacerade barn. Specialpedagogerna beskriver att tillit, kontinuitet och närvaro är avgörande för att pedagogiska insatser ska få effekt. Vidare framkommer att familjehemsplacerade barn ofta möts av låga förväntningar eller ett medlidande synsätt, vilket riskerar att påverka deras skolgång negativt. Samverkan mellan skola, familjehem och socialtjänst beskrivs som nödvändig men ofta problematisk. Bristande kommunikation, sekretessbegränsningar och otydlig ansvarsfördelning framträder som praktiska och organisatoriska hinder för ett samordnat stöd kring barnet. Samverkansmodeller med tydliga strukturer lyfts fram som särskilt gynnsamma i skolans arbete med familjehemsplacerade elever. Specialpedagogiska implikationer Studien visar att specialpedagogens arbete med familjehemsplacerade barn behöver präglas av ett relationellt förhållningssätt, höga men realistiska förväntningar samt en tydlig samordnande roll. Specialpedagogen kan fungera som ett stöd för barnet och som en länk mellan olika aktörer runt barnet. För att detta arbete ska vara hållbart krävs organisatoriskt stöd, tydliga rutiner och gemensam samsyn inom skolan. Resultaten understryker behovet av ökad kunskap om vad relationellt arbete innebär samt hur ett relationellt arbetssätt och lärande kan och bör utformas i skolans praktik. Detta för att skapa trygghet, kontinuitet och likvärdiga förutsättningar för familjehemsplacerade barns lärande.