Den banala passiviteten?

FN:s säkerhetsråd behandlar regelbundet internationella konflikter. Under folkmordet i Rwanda hade deras roll en betydande funktion i förhandlingarna av konflikten. Uppsatsens syfte är därför att undersöka hur säkerhetsrådet uttrycker handlingsvilja, tveksamhet och ansvar för att sedan koppla det till bystanderism. Kategorierna är skapade till följd av den valda innehållsanalysen som metod, i syfte att analysera säkerhetsrådet i relation till folkmordet. Materialet som analyseras är dokument från säkerhetsrådets möten om konflikten under åren 1993–1994. Uttrycken visar att säkerhetsrådet upprepande erkänner våldets allvar och visar handlingsvilja, ansvaret kopplas till att hjälpa civilbefolkningen, samtidigt som tveksamheten spelar över och grova människorättskränkningar äger rum. Till följd av deras språkbruk visas det att de var medvetna om allvaret, men begränsade trots det sina handlingar som kom att kosta hundratusentals civila deras liv. Utifrån teorin om bystanderism är säkerhetsrådets passiva agerande till ett pågående folkmord en komponent som kännetecknar bystanderism.