The social art of shaping deviation and normality

Syftet med studien är att synliggöra hur kunskap, makt och styrningsrationaliteter samverkar i sanningskonstruktionen kring barn med funktionsvariationer som elever och skolan som plats för elever med funktionsvariationer. Ugångspunkten ligger i en jämförande analys av historiskt centrala styrdokument i framväxten av en skola för alla samt nutida inlägg på sociala medier från vårdnadshavare till barn med funktionsvariationer. Följande frågor står i centrum för analysen: Hur framställs barn med funktionsvariationer som elever? Hur framställs skolan som plats för elever med funktionsvariationer? Studiens teoretiska förankrin ligger i en socialkonstruktionistisk förståelse av verkligheten, där språk ses som konstituerande snarare än beskrivande, och fördjupas genom en foucauldianskt inspirerad diskurstradition. Centrala analytiska begrepp utgörs av kunskap, makt, sanningsregimer och normalisering. Metodologiskt vilar studien på en kvalitativ ansats med historieskildrande och netnografiska inslag. Det empiriska materialet har analyserats genom en abduktiv diskursanalys med inspiration från Foucaults arkeologiska och genealogiska metoder, med fokus på hur framställningar organiseras, vilka sanningar som etableras samt vilka subjektspositioner som möjliggörs respektive utesluts. Resultatet visar att barn med funktionsvariationer genom historien har framställts genom skiftande sanningsregimer där de konstruerats som icke-elever, avvikande elever med disciplinära behov, elevpatienter, omsorgsbehövande elever och i vissa fall som rättighetsbärande elever. Trots diskursiva förskjutningar över tid framträder en tydlig kontinuitet där normalitet och avvikelse fungerar som grundläggande organiserande principer. De nutida framställningarna från vårdnadshavare synliggör hur dessa historiskt förankrade sanningsregimer fortsatt får genomslag i skolans praktik och bidrar till att skolan framstår som en plats präglad av både inkludering och exkludering, där ansvar och anpassningar ofta förskjuts från institution till individ. Studiens resultat pekar på behovet av en fördjupad specialpedagogisk medvetenhet kring hur normalitet och avvikelse produceras och reproduceras genom skolans styrning, organisation och vardagliga praktik. Genom att problematisera de diskursiva villkor som formar förståelsen av elever med funktionsvariationer kan handlingsutrymmet för dessa elever vidgas i arbetet mot en mer likvärdig skola för alla.