Solidariska i synden : en studie om synd, partikulär identitet och universell mänsklighet

Den här avhandlingens syfte är att undersöka hur en teologisk förståelse av synd kan bereda rum för partikulära erfarenheter och identiteter utan att universella föreställningar om mänskligheten som helhet går förlorade. Avhandlingens konstruktiva bidrag är en feministisk hamartiologi där partikulära och universella perspektiv ömsesidigt berikar varandra. Dess målsättning är att inspirera till gemensam kamp mot orättvisor och till formandet av visioner om ett gott liv för alla människor. Den kristna förståelsen av synd utgår liksom feminismen från att världen inte är som den borde vara. Valerie Saiving kritiserade år 1960 protestantisk hamartiologi ur ett partikulärt feministteologiskt perspektiv för att dess anspråk på att ge en universellt giltig beskrivning av synd och förlåtande kärlek leder till att alla de som inte passar in i modellen marginaliseras. Samtidigt kan även betoningen av det unika i partikulära perspektiv leda till ett förkastande av andra partikulära perspektiv och allt det som förenar alla människor. Detta syns bland annat i de senaste decenniernas identitetsdebatt. I avhandlingen analyserar jag med en historieteologisk metod centrala representanter för de olika generationerna av feministteologer. Syftet är dels att kunna beskriva utvecklingen fram till den nutida polariserade identitetsdebatten, dels att kunna lyfta fram resurser ur feministteologin som enligt min mening kan bidra till att hantera spänningen mellan partikulärt och universellt. Jag argumenterar för att kampen för social rättvisa behöver bäras av visioner som inbegriper hela mänskligheten, inte bara den egna gruppen. Jag använder mig av distinktionen mellan toxiska och icke-toxiska universaliteter hämtad från Tryggve Wyller et al., samt av Étienne Balibars terminologi faktisk universalitet, etisk universalitet och fiktiv universalitet. Med dessa analysredskap undersöker jag vilka former av universalitet som är eftersträvansvärda för en feministisk teologi och vilka universaliteter som en feministisk teologi tvärtom behöver motverka. För att kampen inte skall urarta till ett förgörande av motparten, utan tvärtom beakta det gemensamma som förenar alla människor, behöver hamartiologin präglas av vad Catherine Keller kallar kontraapokalyptik. Människor ingår alltid i flera olika partikulära identiteter, men samtidigt delar vi ett gemensamt ursprung, inte enbart i Eden som skapade till Guds avbild, utan också i Sodom. Sodom representerar ett tillstånd av synd som skymmer människans ursprung i Eden och visar att människan inte av egen kraft kan ställa allt till rätta. Enligt den hamartiologi som jag formulerar är frälsning inte något som bara erbjuds dem som uppfyller vissa kriterier, utan en process som förmår återbörda människan till delaktighet i en universell mänsklighet. Således behöver hamartiologin öppna vägar bort från toxiska tillstånd och de vanemässiga mönster som kännetecknar Sodom, med sikte mot befrielse eller frälsning för mänskligheten som en universell storhet.