Synliga, men inte fullt erkända. Utsatta, men inte fullt skyddade. : En kritisk diskursanalys av remissyttranden till Ds 2022:18 Straffansvar för psykiskt våld

Under de senaste decennierna har den kriminalpolitiska debatten präglats av ett allt hårdare klimat där snabba lösningar premieras och signalerar handlingskraft. “Hårdare tag”-retorik har dominerat, där förslaget om sänkt straffbarhetsålder tydligt illustrerar det. I detta politiska landskap har psykiskt våld långsamt fått alltmer uppmärksamhet, vilket slutligen lett till ett förslag om att kriminalisera det. År 2022 skickades Ds 2022:18 Straffansvar för psykiskt våld ut på remiss och år 2025 skickades en reviderad version ut på remiss. Föreliggande studies syfte var att kritiskt analysera remissyttranden som inkommit till Ds 2022:18. Fokuset låg på hur psykiskt våld konstruerades av olika samhällsaktörer, vilka diskurser som framkom och hur detta kunde relateras till kvinnors prekaritet. För att kritiskt analysera språket användes den postmoderna feministiska kriminologin, där språk ses som ett centralt uttryck för makt. Detta kombinerades vidare med Judith Butlers begrepp precarity, som i korthet innebär att vissa liv betraktas som mindre skyddsvärda till följd av rådande samhällsnormer. Analysen visade att remissyttrandena präglades av tydliga diskursiva skiljelinjer. Kvinnoorganisationer fokuserade främst på hur en kriminalisering kunde samspela med befintliga könsmaktsordningar och därigenom påverka våldsutsatta kvinnors position inom rättssystemet. Aktörer inom rättskedjan betonade istället frågor om rättssäkerhet och gränsdragning. Det placerade det psykiska våldet inom ett ramverk av institutionell hanterbarhet snarare än strukturell maktutövning. Studien visar att psykiskt våld ges olika betydelser och avgränsningar. Kvinnors utsatthet görs därigenom synlig i remissmaterialet, men erkännandet är villkorat och varierar mellan diskurser. Det får konsekvenser för hur våldets allvar och relevans förstås inom den kriminalpolitiska ramen.