Relational competence in early childhood education: intuitive practice or professional knowledge? : An interview study on pedagogical methods for creating relationships, safety and trust in preschool

Denna studie undersöker hur pedagoger i förskolan arbetar för att skapa relationer, trygghet och tillit i barngrupper, med särskilt fokus på de praktiska metoder som används i vardagen. Studien genomfördes mot bakgrund av en samhällskontext präglad av minskade födelsetal och ökad rörlighet i barngrupper, vilket skapar nya organisatoriska förutsättningar för relationsarbete i förskolan. Studien har en abduktiv ansats och bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Det empiriska materialet analyserades med tematisk analys (Braun & Clarke, 2006) och tolkades med stöd av relationell pedagogik (Aspelin & Persson, 2011; Aspelin, 2018) som teoretiskt ramverk. Analysen resulterade i fyra teman: tid och närvaro, det relationella mötet, struktur och samsyn samt kollegialt lärande och professionell reflektion och resultatet visar att relationsskapande är en central men ofta implicit del av förskolans praktik. I intervjuerna beskrivs hur relationer byggs genom närvaro, lyhördhet, gemensamma aktiviteter och individanpassade arbetssätt, men också hur strukturer, rutiner och samsyn i arbetslaget skapar förutsättningar för att pedagoger ska kunna vara närvarande i relationsskapandet. Samtidigt framträder att relationskompetens ofta förblir erfarenhetsbunden och sällan ges en tydlig plats i det systematiska kvalitetsarbetet. Studien bidrar med kunskap om hur relationell pedagogik tar form i vardagen och synliggör behovet av att göra relationsarbete mer explicit, delbart och organisatoriskt förankrat. I en tid av organisatoriska förändringar framstår gemensamma ramar, språk och strukturer som avgörande för att säkerställa kontinuitet, trygghet och likvärdighet i förskolans relationsskapande praktik.