Effective practice as a key to sustainable development for instrument students

Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning elever på estetiska programmet vid en skola i Västsverige övar sitt huvudinstrument på ett sätt som överensstämmer med kriterierna för effektiv övning, samt att analysera sambandet mellan lärarens återkoppling och elevernas självreglering. Studien tar avstamp i teorier om handledd övning, självreglerat lärande och ett sociokulturellt perspektiv. Metoden utgörs av en tvärsnittsstudie där 27 elever besvarade en enkät bestående av fem delskalor: målmedvetenhet, motivation, koncentration, återkoppling och självreglering. Resultaten analyserades med deskriptiv statistik, korrelationer samt kvalitativa kommentarer. Resultaten visar att eleverna upplever hög motivation och starkt lärarstöd i sitt övande, men att flera centrala aspekter av effektiv övning endast förekommer i begränsad omfattning. Elevernas självreglering är måttligt utvecklad och tenderar att främst bestå av praktisk problemlösning snarare än kontinuerlig reflektion, utvärdering och analys. Studien finner svaga samband mellan lärarens återkoppling och elevernas självreglering, vilket tyder på att återkopplingen upplevs som användbar men inte nödvändigtvis omsätts i självständiga strategier. Ingen tydlig progression i effektiva och självreglerade övningsstrategier mellan årskurserna framträder. Studiens resultat indikerar att elevernas övning endast delvis motsvarar kriterierna för effektiv övning och att explicit undervisning i övningsstrategier, planering och reflektion sannolikt krävs för att stödja utvecklingen av självreglering och hållbara övningsvanor. Studien pekar på ett didaktiskt behov av att integrera arbetssätt för strukturerad och självständig övning i instrumentundervisningen för att ge eleven förutsättningar till ett fortsatt, livslångt lärande.