Fågelpredation på kompensationsodlad lax- och havsöringssmolt

Varje år sätts det ut 55 000 havsöringsmolt (Salmo trutta) och 190 000 laxsmolt (Salmo salar) i Dalälven för att kompensera den skada som vattenkraften har på dessa arters möjlighet att reproducera sig naturligt. Fångsterna av havsöring i älven som till största del sker på odlad öring har minskat kraftigt sedan 1990-talet samtidigt som gråhäger (Ardea cinerea) och storskarv (Phalarocorax carbo) har ökat kraftigt i antal i närområdet. Tidigare studier i Dalälven har visat att fågelpredationen av framförallt storskarv på odlad havsöringssmolt är hög vissa år. I den här studien baseras på utsättningsdata från kompensationsodlad smolt av lax och havsöring märkta med PIT-tag (26 494 st) som satts ut i Dalälven under åren 2017-2024 och jämfört med PIT-tag (5655 st) som återfunnits på skarv och hägerkolonier för att se om storleken, fenskador och ålder på fisken har någon betydelse för risken att bli uppäten. Skarvpredation på havsöringssmolt är den mest omfattande i studien, där totalt 27% av märken från utsatt havsöring hittats på skarvplatser. Resultat från studien visar att risken för skarvpredation ökar med ökad kroppsstorlek för både ett och tvåårig öring och att ettårig öring hade en lite högre risk att bli uppäten än de äldre öringarna de två år då båda åldrarna satts ut. Risken att bli uppäten av häger är relativt liten för havsöringssmolt (2,5 %) och minskar med ökad kroppsstorlek. Ettårig laxsmolt har satts ut från två olika platser vilket visade sig ha betydelse för risken att bli uppäten av häger (4%). För lax utsatta vid den ena platsen ökade predationsrisken med kroppsstorlek och var högre för fisk utan fenskador, vid den andra utsättningsplatsen var minskade predationsrisken med kroppsstorlek och var högre med fenskador. Varken kroppsstorlek, fenskada eller utsättningsplats visade sig ha någon påverkan för risken för skarvpredationen på lax (8%).