Vuxnas erfarenheter kring fysisk aktivitet i samband med depression

Introduktion: Depression är ett psykiskt tillstånd som kan leda till nedsatt funktionsförmåga, begränsningar i vardagsaktiviteter och försämrad livskvalitet. Fysisk aktivitet utgör en hälsofrämjande insats som en form av egenvård inom omvårdnad. Samtidigt kan personer med depression uppleva olika barriärer som försvårar genomförandet av fysisk aktivitet. En ökad kunskap om vuxnas erfarenheter kring fysisk aktivitet i samband med depression kan bidra till att stärka sjuksköterskans möjlighet att ge individanpassat stöd och utforma adekvata omvårdnadsinsatser. Studien utgår från Dorothea Orems egenvårdsteori. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vuxnas erfarenheter kring fysisk aktivitet i samband med depression. Metod: Litteraturstudien genomfördes med deskriptiv design. Tio vetenskapliga originalartiklar kvalitet granskades enligt SBU:s granskningsmall (2022). Resultatet sammanställdes i fyra huvudkategorier enligt Popenoe et al. (2021). Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: välbefinnande, sociala och yrkesverksamma faktorer, utmaningar kring fysisk aktivitet samt meningsfullhet. Resultatet visade att fysisk aktivitet kunde bidra till förbättrat psykiskt och fysiskt välbefinnande samt stärkt självkänsla och självförtroende. Samtidigt framkom att depression medförde både psykiska och fysiska barriärer, vilket ledde till minskad motivation att vara fysiskt aktiv. Socialt stöd beskrevs som betydelsefullt genom att det skapade trygghet i träningsmiljöer, medan individuellt anpassade insatser kunde underlätta vardagsfunktion och dagliga aktiviteter. Slutsats: Fysisk aktivitet är en hälsofrämjande omvårdnadsinsats vid depression. Sjuksköterskan har en central roll i att stärka individens egenvårdsförmåga genom vägledning, motivation och personcentrerat stöd.