Cirkulär hantering av solcellspaneler i Sverige i ett systemperspektiv (SVPI Lab Sol)

I det här arbetet har vi undersökt och funnit att: Med tanke på att runt två tredjedelar av vikten av dagens solpaneler är glas och att mycket görs för att minska metallinnehållet, ser flera återvinnare effektiv glasåtervinning som det som måste leda utvecklingen framåt. En bra separering av glaset från övriga delar gynnar återvinning av både glas och andra material. Effektiv teknik för att återvinna solpanelers glas börjar komma och tester pågår i produktionsnära piloter i bland annat Nederländerna. Fortfarande återstår utvecklingsarbete för att separera och återvinna kislet i de kristallina kiselsolcellerna. Genom att göra estimat för hur mycket material som kommer att finnas tillgängligt från utrangerade solpaneler från 2010 när solpaneler började sättas upp i större skala till 2060 och i några fall fram till 2090, går det att oavsett antagande att se att de större mängderna av solpanelsavfall från Sveriges installationer kommer tidigast 2035. Sedan ökar det kraftigt fram till 2050. Mängden repowering påverkar avfallsmängden mycket, men vi har i detta arbete inte undersökt orsaker till att utbyte sker i förtid. Det skulle däremot vara intressant att undersöka i kommande projekt. I ett nordiskt perspektiv är det Danmark och Sverige som har flest solcellspanelsinstallationer. Finland och Norge har inte lika många installationer och kommer i och med det inte att bidra med så mycket solcellspanelsavfall under de närmaste tioårsperioderna. Än så länge är den överlägset mest använda solcellstekniken kristallina kiselsolceller. Även om några av de tekniker som idag finns på nischmarknader eller är på forskningsstadiet skulle få genomslag, så väntas inte dessa påverka kommande avfallsmängder i större utsträckning. Även för dessa solcellspaneltyper kommer det vara underlag, ytskydd och ramar som kommer att ge avfallsmängderna – inte själva solcellerna. Inom Europa råder samma direktiv för elektronikavfall, men vid en genomgång av införandet i åtta olika EU-länder ser vi att Frankrike valt att ha hårdare regler än övriga. Det gäller både krav på återvinning och återanvändning. Vi ser också att tolkningen av vad som ska anses vara konsumentelektronik eller inte är olika mellan länderna. I Österrike klassas solcellspaneler som en egen kategori och hela denna kategori klassas som icke-konsumentelektronik, medan de typer av solcellspaneler som fram till idag installerats i Sverige klassas som konsumentelektronik. För all konsumentelektronik ska avgift för att täcka framtida avfallshantering erläggas till en producentansvarsorganisation (PRO). Genom att jämföra statistik för sålda respektive inkopplade solcellspaneler med erlagda avgifter till El-Kretsen som är Sveriges PRO är det uppenbart att det fortfarande finns en osäkerhet i Sverige hur solpaneler klassas här. I vissa länder som anser sig ha få problem med obetalda avgifter, redovisar företagen sin efterlevnad av regelverket på sina fakturor.