Induction of labor on humanitarian indication : Midwives’ and obstetricians’ experiences

Bakgrund: Induktion av förlossning har ökat markant i Sverige under de senaste åren. Utöver medicinska orsaker förekommer även induktion på humanitär indikation, vilket innebär att beslutet grundas på kvinnans psykiska eller sociala situation snarare än på medicinska skäl. Samtidigt betonas kvinnors rätt till delaktighet och informerat samtycke som centrala principer i förlossningsvården. Hur vårdpersonal upplever och hanterar dessa beslut i praktiken är dock mindre utforskat, särskilt i den svenska kontexten. Motiv: Eftersom beslut om humanitär induktion ofta innebär en etisk och professionell avvägning mellan kvinnans självbestämmande och vårdgivarens ansvar för medicinsk säkerhet, behövs en fördjupad förståelse av vårdpersonalens erfarenheter och perspektiv. Syfte: Att undersöka barnmorskors och förlossningsläkares erfarenheter av induktionsprocessen på grund av humanitär indikation. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats enligt konstruktivistisk grundad teori. Datainsamlingen bestod av individuella semistrukturerade intervjuer med barnmorskor och förlossningsläkare vid tre förlossningskliniker i Stockholm. Analysen genomfördes i flera steg genom initial, fokuserad och teoretisk kodning, vilket resulterade i tre kategorier och en kärnkategori. Resultat: Tre huvudkategorier växte fram: Etisk möta kvinnors behov utan att ge avkall på vårdgivares ansvar, Organisatoriska villkor påverkar handlingsutrymmet i förlossningsvården, och Induktion i praktiken innebär etiska överväganden som ofta är mer flexibla än vad riktlinjer antyder. Kärnkategorin är Att etiskt navigera mellan kvinnors autonomi, professionalitet och säker förlossningsvård Konklusion: Studien visar att beslut om humanitär induktion präglas av en komplex balans mellan kvinnors delaktighet, professionellt ansvar och organisatoriska förutsättningar. För att främja kvinnocentrerad vård krävs både strukturellt stöd och tid för dialog, där barnmorskors och förlossningsläkares samverkan stärks och kvinnors individuella behov erkänns som centrala för en trygg och etiskt hållbar vård.