Can SGLT2 inhibitors reduce cardiovascular complications in patients with kidney failure?

Sammanfattning Njursvikt är ett sjukdomstillstånd som definieras som njurarnas nedsatta förmåga att filtrera blodet från gifter och avfallsprodukter på grund av skador i nefronerna, som är njurens viktigaste filtrationsenheter. Uppskattad glomerulär filtrationshastighet (eGFR) är ett mått som beskriver hur bra njurarna utför filtrationen, och ett värde på 15 mL/min/1,73 m² motsvarar diagnos av njursvikt. Symtom som kan uppstå vid njursvikt är minskad urinproduktion, illamående och kräkningar, aptitlöshet, trötthet och svaghet, sömnsvårigheter, ben- och muskelsvaghet, ödem, särskilt i vrister och ben, samt klåda. Flera riskfaktorer kan öka risken att drabbas av njursvikt, bland annat diabetes mellitus, hypertoni och kardiovaskulära sjukdomar, inklusive hjärtsvikt (HF). Behandlingen syftar främst till att bromsa sjukdomens utveckling, vilket kan uppnås genom livsstilsförändringar och läkemedelsbehandling av den bakomliggande orsaken, till exempel ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzym) och angiotensin II-receptorblockerare (ARB), som sänker blodtrycket, eller SGLT2-hämmare som används vid typ 2-diabetes. Vid avancerade stadier kan dialys eller njurtransplantation utföras. Diagnosen njursvikt ställs genom blodprov, urinprov, bilddiagnostiska undersökningar eller biopsi. Komplikationer som kan förekomma vid njursvikt inkluderar vätskeretention, benskörhet, anemi, skador på det centrala nervsystemet (CNS) och elektrolytstörningar. Det finns förebyggande åtgärder som kan förhindra utvecklingen av njursvikt, såsom fysisk aktivitet, att bibehålla bra nivåer av blodsocker, följa en hälsosam kost, sluta röka och minimera användningen av vissa läkemedel. För statistiska analyser kan olika metoder användas, såsom P-interaktion, som studerar om effekten av en behandling är bättre, sämre eller lika mellan två olika grupper i en studie, samt hazard ratio (HR), som är ett statistiskt mått som används för att mäta risken för en viss händelse vid en behandling över en bestämd period. Syftet med arbetet var att studera om SGLT2-hämmare, som används vid diabetesbehandling, kan minska utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar hos patienter med njursvikt. Metoden utfördes genom att använda PubMed för att söka efter vetenskapliga artiklar som var relevanta för frågeställningen i detta arbete. Sökresultat visade 171 artiklar, vilka därefter sållades för att välja ut fem relevanta artiklar som gav ett omfattande underlag om läkemedelsbehandling från olika perspektiv. Resultaten visade att den första och den andra studien indikerade att läkemedlet är effektivt hos patienter med njursvikt, oavsett om de hade hjärt-kärlsjukdom eller diabetes i anamnesen eller inte, vilket betyder att läkemedlet har en förebyggande effekt. I den tredje studien visade resultaten att läkemedlet hade en positiv och säker effekt hos patienter med HF, oavsett om de hade god eller nedsatt njurfunktion. Resultaten från den fjärde studien visade att den långsiktiga effekten av SGLT2-hämmare var imponerande och lovande, eftersom läkemedlets effektivitet fortsatte ett år efter avslutad behandling. Dessutom visade resultaten i den femte studien att läkemedlet är lämpligt för användning över hela världen, oavsett etniska bakgrund eller geografisk region. Slutsatsen av detta arbete visar att SGLT-2 hämmare har en bred effekt som kan ge positiva och långsiktiga effekter på patienter, oavsett graden av njurfunktion, vilken typ av hjärtsviktpatienten har, etnisk bakgrund eller geografisk region.