A qualitative study on how play can contribute to children’s language development in connection with the educator’s support

Tidigare forskning visar att leken har betydelse för barns språkutveckling och att pedagogens närvaro är väsentlig för barnens lärande och utveckling. Samtidigt finns det en begränsad kunskap om hur språkutveckling faktiskt sker i den vardagliga och fria leken där barnen själva styr leksituationerna. Studien utgår ifrån behovet av en fördjupad förståelse för hur språkutveckling sker genom leken och hur pedagoger medvetet använder leken för att främja barns språkutveckling i praktiken. Syftet med studien är att ge perspektiv på hur lek påverkar språkutveckling hos förskolebarn och hur pedagoger främjar barns språkutveckling genom lek. Studien utgår från ett sociokulturellt och pragmatiskt perspektiv där språkutveckling ses som en förmåga som utvecklas genom samspel och samtal med andra. De centrala begreppen och teorierna hämtas från Lev Vygotsky, Robert Säljö och Jerome Bruner och används för att analysera resultaten. Metoden består av ostrukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer med pedagoger som jobbar med barngruppen som observeras. Det empiriska materialet analyseras genom tematisk analys med ett abduktivt arbetssätt där teori och empiri växelverkas. Resultatet visar att pedagogen spelar en central roll för barnens språkutveckling genom att vara lyhörd, närvarande och aktiv i leken. Slutsatsen blir att leken fungerar som en medveten pedagogisk resurs för språkutveckling och att pedagogens aktiva deltagande är avgörande för att skapa språkliga lärandesituationer i vardagliga sammanhang.