Social interaktion som en del av lärandet för elever som läser ämnesområden i anpassade skolformer : En kvalitativ fokusgruppsstudie om lärares gemensamma upplevelser av möjligheter och hinder för social interaktion

Syftet med studien är att få förståelse för hur lärare i anpassade skolformer, som undervisar elever som läser ämnesområden, tillsammans skapar en gemensam förståelse för hur de kan främja social interaktion mellan elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) som en del av elevernas lärande. Kopplat till syftet formulerades två frågeställningar. Hur upplever lärare sin roll i att stötta elevers sociala interaktion i undervisningen? Vilka möjligheter och utmaningar upplever lärare med att skapa förutsättningar för social interaktion för eleverna? För att besvara studiens syfte och frågeställningar valdes en kvalitativ ansats med fokusgruppsintervjuer som metod. Sammanlagt deltog tre grupper med totalt 16 deltagare. Analysprocessen startade inledningsvis induktivt. Resultatet tematiserade för att sedan tolkas i ljuset av sociokulturellt perspektiv och scaffolding. Resultatet visar att social interaktion mellan elever främjas genom ett kommunikativt tillgängligt och bekräftande förhållningssätt, där lärarens placering och arbetslagets gemensamma insats är centrala. Samtidigt framträder att elever ofta använder personalen som mellanled i kommunikationen, vilket både stödjer och begränsar deras sociala interaktioner. Därför betonas vikten av att uppmuntra direkt elev-elev-interaktion och att personalen fungerar som förebilder genom sitt eget samspel. Undervisningen planeras och anpassas för att skapa meningsfulla aktiviteter som stärker social interaktion. Tillgängliggörandet av alternativ kompletterande kommunikation (AKK) framhålls som grundläggande för elevernas rätt till kommunikation. Dessutom lyfts strukturella begränsningar, olika kommunikationssätt och dagsform som faktorer som påverkar interaktionen. Sammanfattningsvis framträder att lärarnas engagemang, gemensamma förhållningssätt och medvetna användning av kommunikativa verktyg är avgörande för att skapa förutsättningar för elevernas delaktighet i sociala gemenskaper, trots de utmaningar som funktionshinder och organisatoriska faktorer medför.