Kommunikation bortom talet : En kvalitativ studie om speciallärares användning av AKK för elever med mycket svår intellektuell funktionsnedsättning

Elever med mycket svår intellektuell funktionsnedsättning (IF) saknar ofta talat språk och är därför beroende av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) för att kunna uttrycka sig, bli förstådda och delta i undervisning och sociala sammanhang. Trots att alternativa kommunikationsformer är inskrivna som en central del i skolans styrdokument råder begränsad kunskap om hur dessa kommunikationsformer används i praktiken för elever med svår IF. Syftet med denna studie var att undersöka hur speciallärare använder AKK som ett kommunikativt redskap för elever med mycket svår IF, samt vilka faktorer som möjliggör eller hindrar elevernas kommunikativa delaktighet och lärande. I studien användes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med femton speciallärare i anpassad grundskola. Analysen genomfördes med tematisk analys och tolkades utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visade att AKK används som ett centralt medierande redskap där framför allt oassisterad AKK som tecken, bilder, konkreta föremål, sensoriska signaler samt kroppsspråk kombinerades genom ett multimodalt arbetssätt. Speciallärares arbete med kommunikation präglades främst av ett nära relationellt förhållningssätt, där elevens subtila signaler och uttryck uppmärksammades, tolkades och gavs mening. Vidare visade studien att speciallärare uppvisade en medvetenhet gällande makt och tolkningsföreträde i relation till denna elevgrupp, vilket gjorde individualisering till en grundläggande förutsättning i arbetet. Studien synliggjorde även hur organisatoriska förutsättningar som samsyn i arbetslaget, tid för planering, kompetensutveckling och samverkan med elevassistenter, habilitering och vårdnadshavare påverkade kvaliteten i arbetet med kommunikation. Studiens resultat belyste därmed AKK som ett relationellt och dynamiskt kommunikationssystem snarare än ett enskilt verktyg.