"OFTA HAR ALLA FÅTT SAMMA MAGKÄNSLA SOM JAG KRING BARNET" : Att arbeta med barn som far illa i förskolan

Barn som far illa i hemmet är en stor samhällsfråga där förskollärare i förskolan har en betydande roll genom sitt ansvar att uppmärksamma och agera vid oro. Förskollärare möter barn i förskolan varje dag och har till följd därav goda förutsättningar att upptäckatidiga tecken på utsatthet, samtidigt som arbetet med detta både kan vara känslomässigt påfrestande och komplex. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap hur förskollärare uppmärksammar och hanterar situationer i förskolan då de misstänker att ett barn far illa i hemmet, samt hur de upplever arbete i dessa situationer. Studien bygger på en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare. Resultatet av studien visar att förskollärare identifierar tecken på att ett barn far illa i hemmet genom observationer av barnets yttre omvårdnad, beteende och känslomässiga uttryck. Vid oro och misstanke beskrivs strategier som samverkan och kommunikation med kollegor, dialog med vårdnadshavare, dokumentation samt kontakt med rektor och socialtjänst. Förskollärares upplevelse av kompetens, erfarenhet och tillgång tillorganisatorisk backning framträder som centrala faktorer för upplevelsen av trygghet iarbetet vid misstanke om att ett barn far illa i hemmet.