Hur säker bör förskolans utemiljö vara? : Förskollärares uppfattningar om spänningsfältet mellan barns säkerhet och behov av stimulans

I enlighet med de lagar och styrdokument som reglerar förskolans verksamhet ska utemiljön stimulera barn till lärande, samtidigt som deras trygghet och säkerhet upprätthålls. Mot denna bakgrund har studiens syfte varit att undersöka hur förskolans utemiljöer utformas för att skapa trygghet och säkerhet för förskolebarn, samt att belysa hur förskollärare uppfattar och hanterar sitt motstridiga uppdrag i att tillgodose barns trygghet och säkerhet samt erbjuda en stimulerande och lärande miljö. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer genom gåturer som metod, med åtta förskollärare i mellersta och övre Norrland. I studien används yrkesetik som teoretiskt ramverk, med fokus på moralisk stress. Studiens resultat visar att förskollärarna uttrycker att pedagogers närvaro är den mest avgörande faktorn för att skapa trygghet och säkerhet för barnen i utemiljön. Platser som förskollärare upplever som trygga för barnen är när de är överblickbara, medan områden med begränsad sikt, exempelvis bakom buskage eller i avskilda delar av gården, betraktas som otrygga för barnen att vistas inom. Säkerhetsåtgärder såsom regler för lekmaterial och avgränsning av ytor, används för att förebygga olyckor hos barn, särskilt på större förskolor där säkerhetsarbetet är mer omfattande. Studien visar samtidigt att variationer i pedagogers uppfattningar om trygghet och säkerhet påverkar barns möjligheter till lek och lärande, vilket tydliggör att balansen mellan säkerhet och stimulans är central. Därtill framträder brist på resurser – i form av tid, personal och organisatoriska förutsättningar – som en betydande begränsning för arbetet med att skapa en trygg och samtidigt pedagogiskt stimulerande utemiljö för barnen. Slutsatsen är att i brytpunkten mellan barns säkerhet och stimulans i förskolans utemiljö, uppstår yrkesetiska dilemman och moralisk stress för pedagoger som kan härledas till olika nivåer.