Play and Learning : Preschool teachers´ strategies for promoting language development in children.

Denna studie fokuserar på att undersöka vilka strategier som förskollärare använder sig av för att främja barns språkutveckling i lek. Vad gäller den tidigare forskningen så visar den att det finns en positiv inställning till att använda leken som en del av undervisningen, samtidigt som det framgår att det finns ett visst behov av kompetensutveckling hos förskollärare för att förebygga en typ av osäkerhetskänsla om att integrera leken i undervisningen. Studien syftar därför till att undersöka vilka strategier och vilka avgörande faktorer som kan vara betydelsefulla och användbara när lärare använder lek som undervisning i förskolan med ett språkutvecklande syfte.I denna studie har semistrukturerade intervjuer utförts med nio olika förskollärare på sex olika förskolor inom både den privata och kommunala sektorn. Intervjun består av fem olika frågor, som alla syftar till att undersöka hur förskollärare arbetar med leken som undervisning för att främja språkutveckling hos barn, samt vilka faktorer som upplevs stödjande i arbetet men också vilka faktorer som tolkas som utmaningar. Det teoretiska ramverket i studien utgår från Shulmans (1986) teori om Pedagogical content knowledge (PCK). När intervjuerna genomförts så transkriberas de och analyseras med hjälp av tematisk analys och i relation till det teoretiska ramverket i studien för att sedan resultera i två olika huvudteman. Dessa olika teman beskriver förskollärares främst förekommande strategier för att använda leken som undervisningsform för att främja barns språkutveckling, samt faktorer som tycks vara hindrande för förskolläraren i arbetet med detta. Slutsatserna i studien visar att förskollärare gör medvetna didaktiska val i och om leken för att främja barns språkutveckling samtidigt som tidsperspektivet i förskolan upplevs som en hindrande faktor för att främja barns språkutveckling.