AAC in preschool : A study of how Augmentative and Alternative Communication (AAC) can support children’s opportunities to communicate

Syftet med denna studie är att kartlägga pedagogers syn på och användande av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) och dess roll för barns möjlighet till kommunikation i praktiken. Studien undersöker i vilken utsträckning pedagoger använder AKK och vilka möjligheter och utmaningar de upplever i sitt dagliga arbete. Detta är relevant då forskning inom ämnet är begränsad samtidigt som det visat att det finns skillnader i pedagogers användande av AKK.Studien genomfördes med en digital enkät som besvarades av 30 pedagoger i svenska förskolor. Enkäten bestod av både öppna och slutna frågor som analyserades deskriptivt och genom kvalitativ innehållsanalys. Det insamlade materialet analyserades genom ett sociokulturellt perspektiv där mediering, den proximala utvecklingszonen och appropriering var i fokus. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna använder AKK frekvent i verksamheten, framför allt kroppsspråk, gester, TAKK och bildstöd. AKK används främst i strukturerade situationer såsom samling, måltider och rutiner. Respondenterna ser AKK som ett språkfrämjande och inkluderande verktyg som skapar tydlighet, trygghet och möjliggör kommunikation för alla barn. Mer än hälften av respondenterna använder AKK både för hela barngruppen och individuellt vilket tyder på en medvetenhet om både kollektiv inkludering och individuella behov. De främsta utmaningarna pekar mot att vara organisatoriska. Bristen på tid för planering, material, utbildningar samt samsyn i arbetslaget. Slutsatsen är att AKK är ett väl fungerande verktyg, men systematiskt arbete kräver organisatoriskt stöd genom tid, utbildning och gemensamma rutiner för att kunna genomföras effektivt i förskolans praktik.