Kulturarvsdiplomati i Ostasien : En diskursanalytisk fallstudie av världsarvet ”Sites of Japan’s Meiji Industrial Revolution”

Förekomsten av kulturarv inom internationella relationer har länge varit ett outforskat område. Undersenare år har kulturarvens betydelse uppmärksammats alltmer. Kulturarvsdiplomati är användningenav kulturarv för att åstadkomma diplomatiska ändamål. Särskilt i ostasienområdet har kulturarv ochhistorierelaterade dispyter till stor grad påverkat diplomatiska relationer. Ett exempel på det är ”Sitesof Japan’s Meiji Industrial Revolution”, ett UNESCO-världsarv i Japan som har väckt negativareaktioner från länder i Japans närområde, särskilt Sydkorea. Denna studie undersöker hur världsarvetkom till, vilka aktörer som har varit drivande, och vilka faktorer som bidrog tillvärldsarvsnomineringen. Den gör det genom att utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv analysera denrådande diskursen kring världsarvet och Japans industriella historia. Materialet bygger på intervjuerpublicerade på världsarvets officiella hemsida. Resultatet visar att världsarvsnomineringen föranleddesav en femton år lång lobbyingkampanj främjad av vissa aktörer som genom världsarvet önskade bidratill högre landsbygdsturism, nationell stolthet till landets industriella arv, och ökad industrialisering.Fallstudien illustrerar hur världsarv, tänkta att vara universella, ofta relaterar till nationell identitet ochpolitiska prioriteringar. Världsarv innehar en politisk dimension som kan utnyttjas för att framhävavissa gynnsamma narrativ.