Synkroniserad stress?

Stress är ett brett begrepp som innefattar psykisk och fysiologisk respons på yttre eller inre stressorer. Stress är viktigt att hantera om då stress kan påverka kattens välfärd. Långvarig, kronisk, stress har visats innebära många negativa effekter hos både människor och djur. Stress kan mätas på olika sätt och mätsätten skiljer sig beroende på om stressen uppskattas av individen själv, av en annan person eller om en biologisk markör används. Hormonet kortisol är ett exempel på en sådan markör. Vid stress aktiveras hypotalamus-hypofys-binjurebarks-axeln (HPA-axeln), vilket leder till fri-sättning av bland annat kortisol. Kortisol kan mätas på många sätt. Blod, saliv, urin eller faeces kan användas för mätning av kortisolnivåer under en kortare tid. För skattning av en längre tidsperiod kan kortisol inlagrat i hår (HCC) användas. HPA-axelns aktivitet kan påverkas av många olika saker utöver stress, exempelvis kronisk sjukdom, kön och dräktighet. HCC har också setts variera med bland annat ovårdad päls och behandling med glukokortikoider. Diabetes mellitus (DM) är en vanlig kronisk sjukdom hos katt. DM behandlas ofta genom dagliga insulininjektioner, blodprovstagning och speciell diet, och både behandling och sjukdomen i sig kan innebära stress för katten och dess ägare. Syftet med studien var att, med HCC som mått på stress, undersöka stressnivåer hos katter med DM och hos deras ägare. Syftet var också att undersöka om, och i så fall hur, HCC hos katter och ägare samvarierar. En enkätundersökning skickades ut till ägare till katter med DM tillsammans med ett prov-insamlingskit för hårprover. Enkäten behandlade frågor om katten, dess DM och behandling samt stress hos katt och ägare. Djurägarens upplevda stress undersöktes med ett självskattningstest (Perceived Stress Scale, PSS). Djurägaren samlade hår från sig själv genom att klippa huvudhår och från katten genom att kamma den. Mätning av HCC genomfördes med en enzymkopplad immunadsorberande analys (ELISA). Sammanlagt deltog 17 ägare och 16 katter i studien, varav tolv katter behandlades med insulin, en med natriumglukossamtransportör 2 (SGLT2)-hämmare och tre var i remission och behandlades därför ej medicinskt. En majoritet av katterna (76 %) angavs ha utsatts för något potentiellt stressande under de senaste fyra månaderna och 88 % av djurägarna angav att de varit stressade för något annat än kattens DM under de fyra senaste månaderna. En måttlig korrelation mellan ägarskattad stress hos katterna och katternas HCC sågs. HCC hos katt och ägare samvarierade inte. Djurägarens stress i form av PSS-poäng korrelerade inte med deras HCC, inte heller sågs någon samvariation mellan HCC och djurägarens upplevda stress av kattens DM. Att katternas och deras ägares HCC inte samvarierade kan förklaras av att majoriteten av katterna och av ägarna angavs ha genomgått någonting som kan ha upplevts stressande utöver kattens DM. Eftersom HPA-axelns aktivitet kan påverkas av många olika faktorer ökar enkätsvaren misstanken om att både kattens och ägarens HCC påverkats av annat än stress relaterad till DM. Detta gör HCC-resultaten svåra att koppla till sjukdomen och dess påverkan på katten och djurägaren. Ytterligare tänkbar förklaring till resultaten var att enkätstudien och kvantifieringen av hårkortisol inte speglar samma retrospektiva period som självskattningsskalan (fyra respektive en månad). I framtida studier bör antalet deltagande katter och djurägare ökas för att öka möjligheten att dra slutsatser gällande HCC och stress kring DM och dess behandling, samt om katter och deras ägare.