Utbildad men utsållad : Rekryterares syn på nyexaminerade personalvetare

Den samtida arbetsmarknaden präglas av ökade förväntningar på att högre utbildning ska bidra till individens anställningsbarhet. Samtidigt har etableringen på arbetsmarknaden blivit alltmer utmanande för nyexaminerade akademiker. Särskilt tydlig är denna problematik för nyexaminerade personalvetare som trots avslutad högre utbildning ofta möter svårigheter att etablera sig i anställningar inom de yrkesroller som utbildningen är inriktad mot. Arbetsgivare tenderar i ökande grad att efterfråga arbetslivserfarenhet redan vid inträdet i yrkeslivet, vilket riskerar att försvåra nyexaminerades etablering. Även om relationen mellan utbildning och arbetsliv är ett välutforskat område finns det begränsad kunskap om nyexaminerade personalvetares anställningsbarhet utifrån ett rekryterarperspektiv. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om hur rekryterare inom HR-området resonerar kring nyexaminerade personalvetares anställningsbarhet, samt hur ansvar för etableringen på arbetsmarknaden förstås och formas i rekryteringssammanhang. Studien baseras på nio semistrukturerade intervjuer med rekryterare verksamma inom privat och offentlig sektor och analyseras tematiskt med utgångspunkt i Ellströms (1992; 1997) teoretiska perspektiv om kompetens. Studiens resultat visar att högre utbildning uppfattas som en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för nyexaminerade personalvetares anställningsbarhet. Praktisk erfarenhet tillskrivs en avgörande betydelse i rekryteringssammanhang, medan ytterligare högre utbildning efter examen i begränsad utsträckning anses stärka individens anställningsbarhet. Vidare framkommer att ansvaret för etableringen på arbetsmarknaden förstås som delat mellan individ, utbildning och arbetsliv. Trots detta framträder en förväntan på individen att ta ett omfattande eget ansvar för sin anställningsbarhet genom att vara flexibel och aktivt positionera sig i relation till arbetslivets krav.