The Status Under Criminal Law of the Unborn Child : Does the Unborn Child Enjoy Sufficient Protection Against Acts of Violence?

Uppsatsen behandlar frågan om vilken straffrättslig ställning ett ofött barn har inom den svenska straffrätten. Den diskuterar hur skyddet ser ut för ett ofött barn i eventuella situationer där det kan tänkas att utsättas för yttre våld från tredje man som kan orsaka död eller skada på fostret. Utgångspunkten är att svensk straffrätt i nuläget inte erkänner ett ofött barn som ett självständigt rättssubjekt. Det medför därmed att gärningar som faktiskt leder till att fostret dör eller tar skada i nuläget inte kan bedömas genom en självständig brottsrubricering, utan det kan endast dömas till brott mot mamman. Genom en primärt rättsdogmatisk, men även en rättsanalytisk, metod diskuteras och analyseras olika relevanta bestämmelser och begrepp inom straffrätten, som till exempel brott mot liv och hälsa, kausalitet, osjälvständiga brottsformer och försvårande omständigheter. I nuläget finns det inget rekvisit i bestämmelserna om brott mot liv och hälsa som inkluderar ofödda barn. Det innebär att om någon mördar en gravid kvinna går det endast att dömas till mordet på mamman, trots att uppsåt fanns att även döda det ofödda barnet. Vidare konstateras det att ett foster är något som anses vara skyddsvärt inom den svenska rättsordningen. Ett foster har inom vissa rättsområden vissa rättigheter som till exempel inom arvsrätten där ett foster kan ärva sin fader, förutsatt att det föds vid liv. Det kan även beredas en begravningsplats om graviditeten har varit över en viss tid. Trots detta saknar det ändå straffrättsligt skydd. I praktiken blir det ett indirekt skydd eftersom mamman omfattas av bestämmelserna och också kan vara ett brottsoffer. Det indirekta skyddet mot fostret kan vara genom att det är en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet. Analysen kommer fram till att rättsordningen är något inkonsekvent i frågan om rättigheter till foster, där de inom vissa rättsområden har rättigheter och på det stora hela också erkänns som ett skyddsvärt intresse. Det kan leda till att gärningar som i det fall mamman valt att behålla barnet, omfattar två liv men samtidigt endast kan rubriceras som brott mot en person. Detta kan påverka straffrättens proportionalitet och legitimitet. Uppsatsen behandlar således även proportionalitetsprincipen, legalitetsprincipen, prevention, men också andra principer och ideologier som är grundläggande för svensk straffrätt. Det diskuteras kort hur allmänprevention och individualprevention kan ha olika funktioner för vad som kan uppnås med en viss lagstiftning och att en allmänprevention inriktning kan verka som normgivande. Att införa en särskild brottsrubricering, eller på annat sätt stärka skyddet för ett ofött barn skulle kunna tydliggöra att det är en förkastlig gärning att uppsåtligen skada ett ofött barn, mer än endast det förkastliga i att skada mamman, vilket bättre skulle spegla gärningens allvar. Avslutningsvis dras slutsatsen att det nuvarande straffrättsliga skyddet för ofödda barn är för svagt. Skyddet är beroende av moderns skydd och är i nuläget endast genom straffvärdebedömning, vilket ofta gemene man inte har tillräckligt bra koll på för att det ska verka som normgivande. Uppsatsen argumenterar således för att det finns starka skäl att genomföra en reform för att stärka skyddet för ofödda barn, vilket också indirekt skulle kunna stärka skyddet för hederskultur och vara positivt i arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor.