Rätten till integritet vid bekämpning av penningtvätt - En undersökning av motstridiga krav mellan AML-regleringen och dataskyddsförordningen

Bekämpningen av penningtvätt utgör ett centralt samhällsintresse inom Europeiska unionen och har gett upphov till ett omfattande regelverk som ställer långtgående krav på att verksamhetsutövare behandlar och lagrar personuppgifter. Samtidigt har skyddet för den personliga integriteten stärkts genom EU:s allmänna dataskyddsförordning (GDPR). Regelverken är inte direkt motstridiga, men förutsätter en löpande rättslig avvägning eftersom de ska tillämpas parallellt på samma personuppgiftsbehandlingar. Frågan aktualiseras särskilt inom digitala finansiella tjänster, där kreditinstitut, betalningsinstitut och andra aktörer genomför automatiserade kundkännedoms- och övervakningsåtgärder i stor skala. Syftet med uppsatsen är att analysera hur kraven på personuppgiftsbehandling enligt penningtvättsregelverket (Anti-Money Laundering, AML) ska tillämpas i förhållande till GDPR:s skydd för den personliga integriteten. Fokus ligger på bevarande av kundkännedomsuppgifter och begränsningar av informationsskyldigheten vid rapportering av misstänkta transaktioner. Analysen utgår från EU-rätten och svensk rätt samt prövar dessa åtgärder mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Uppsatsen använder en rättsdogmatisk metod. Resultatet visar att penningtvättsregelverket i grunden innebär legitima inskränkningar av den personliga integriteten som motiveras av ett betydande allmänintresse. Samtidigt framkommer att generella lagringstider och omfattande sekretessundantag riskerar att gå längre än vad som är nödvändigt i enskilda fall, särskilt i förhållande till lågriskkunder. Detta aktualiserar behovet av en mer nyanserad tilllämpning där effektiv brottsbekämpning förenas med ett reellt dataskydd.